Ordet "förändras" gillade jag inte för några år sen. Jag har ingen aning om varför men jag gillade bara inte det ordet, det var bara så. Hur som helst, åren har gått och jag har insätt att jag själv har förändras väldigt mycket. Jag har insätt hur mycket jag saknar vissa människor och hur jag behandlade människor m.m. Jag tänker nu istället varenda jävla dag hur jag behandlar människor, jag är helt enkelt riktigt rädd för att såra andra. Jag vill inte upprepa hur jag var när jag var yngre. Vissa minnen kommer tillbaka och påminner mig, ibland är det bra och ibland mindre bra. Jag frågar ständigt "Äre okej?", och "Förlåt" är ett ord som jag säger dagligen. Förut var jag väldig långsiktig, det hjälpte mig inte så mycket, det förvärrade bara allting. Men för ett år sen lärde jag känna en fin människa, den personen visade på något konstigt sätt och nu kan man väl säga att jag inte är lika långsiktig som förut. Det har hjälpt mig väldigt mycket faktiskt.
Hur avslutar man med ett sådant inlägg? Jaa, det var en bra fråga..

Men:
Break up day:

A week later:

A month later:

Women
Break up day:

A week later:

A month later:

Unless you’re Bella Swan
Break up day:

A week later:

A month later:

Hihi, roligt att det är Dougie o Danny

At first you’re like:

Then you try to get their attention:

Then they see you and your like:

“I would like to thank not only Google, but also the internet”

För någon dag sen var jag duktig som lämnde facebook, om jag känner mig själv kommer jag säkerligen gå tillbaka till den dära hemska sidan...

Det är ingen vanlig dag idag. Left i 18 år nu, känns sådär.
Vad ska jag säga? Ingen tror ju ändå mig när jag säger min ålder...