Nu går jag in i en djup depression, Pan Am har uppehåll i ett antal veckor :'(

Jag beundrar de som lever sina drömmar, de som har vågat satsat. Min syster har bestämt sig nu att hon ska satsa till 100% att bli pilot. Hon pluggar förfullt och läser extra kurser för att kunna söka till utbildningen. En lärare som jobbar på det universitet som min syster ska söka till, rekommenderade att hon inte ska söka för i år var det 220 som sökte och 12 blev antagna. Min syster lyssnar inte, hon har bestämt sig för att bli en av de 12 stycken. Det beundrar jag riktigt mycket, att hon vågar. Jag önskar att jag kunde säga detsamma, att jag vågar men det gör jag inte. Jag är så jäkla rädd för att misslyckas. Jag hatar det hos mig. Jag säger massa saker som jag ska göra men det blir aldrig av, för jag vågar aldrig ta den dära chansen.

Att saker och ting kan ändras så jäkla snabbt är rätt komiskt. Men huvudsaken är att jag är glad, och lycklig för den delen så den som förstör min glada tid kommer få en käftsmäll, tro mig, jäkla inte med mig nu.

When people cut you in the lunch line because they see a friend


Normal friends walking down the street:

Me & my friends: 


My friends always tell me I'm the dumb one
And I’m like:
 
But then I turn around and say stuff like:


That moment of relief when you refreshed tumblr and it loaded

When you first use Tumblr, it seems boring
But once you get used to it, it’s like fucking Narnia 

Making faces behind the person you hate and then they turn around...


What you want to do in those awkward social situations


You can't watch that show. You're too old!

Tre dagar i veckan består av målarkläder, en pensel i handen, mitt bås
och självklart radion som spelar finfin musik.
Ibland är jag lite nöjd med mitt val

Försöker uppmuntra mig lite med att försöka planera in en resa till Orlando + New York nästa sommar. Priserna är inte alltför höga för att kunna spara ihop pengar på ett år, kan annars börja som assistent till lillsyrran, måste få säga att det är rikigt skönt att vara 18 år men det negativa är att ingen tror mig att jag är 18 år...buhu.. 

Du fick endast en prick på ett papper medan min syster fick en skada för livet.

Ordet "förändras" gillade jag inte för några år sen. Jag har ingen aning om varför men jag gillade bara inte det ordet, det var bara så. Hur som helst, åren har gått och jag har insätt att jag själv har förändras väldigt mycket. Jag har insätt hur mycket jag saknar vissa människor och hur jag behandlade människor m.m. Jag tänker nu istället varenda jävla dag hur jag behandlar människor, jag är helt enkelt riktigt rädd för att såra andra. Jag vill inte upprepa hur jag var när jag var yngre. Vissa minnen kommer tillbaka och påminner mig, ibland är det bra och ibland mindre bra. Jag frågar ständigt "Äre okej?", och "Förlåt" är ett ord som jag säger dagligen. Förut var jag väldig långsiktig, det hjälpte mig inte så mycket, det förvärrade bara allting. Men för ett år sen lärde jag känna en fin människa, den personen visade på något konstigt sätt och nu kan man väl säga att jag inte är lika långsiktig som förut. Det har hjälpt mig väldigt mycket faktiskt.
Hur avslutar man med ett sådant inlägg? Jaa, det var en bra fråga..

Men:
Break up day:

A week later:

A month later:

Women
Break up day:

A week later:

A month later:

Unless you’re Bella Swan
Break up day:

A week later:

A month later:

Hihi, roligt att det är Dougie o Danny