Jag beundrar de som lever sina drömmar, de som har vågat satsat. Min syster har bestämt sig nu att hon ska satsa till 100% att bli pilot. Hon pluggar förfullt och läser extra kurser för att kunna söka till utbildningen. En lärare som jobbar på det universitet som min syster ska söka till, rekommenderade att hon inte ska söka för i år var det 220 som sökte och 12 blev antagna. Min syster lyssnar inte, hon har bestämt sig för att bli en av de 12 stycken. Det beundrar jag riktigt mycket, att hon vågar. Jag önskar att jag kunde säga detsamma, att jag vågar men det gör jag inte. Jag är så jäkla rädd för att misslyckas. Jag hatar det hos mig. Jag säger massa saker som jag ska göra men det blir aldrig av, för jag vågar aldrig ta den dära chansen.